Idag var det återigen julkonsert i Vallhovskyrkan, men denna gång var det Hammarkören och Manskören som bjöd på julsång. Härlig sång. Har inga foton tyvärr, då jag glömde bort att fotografera. Men det var mycket rött på scenen. Naturligtvis var det lite mer avancerad uppsättning, men de var ju också bra många fler än vad vi är i vår kör.

Helgen har absolut inte bestått av studier. Livet måste få bestå av annat än studier någon enstaka gång. Det är roligt att studera, men det blir ofta svårt att hinna med det som är viktigast i livet. Barnen, mannen, hundarna, katterna - för att inte säga - mig själv!  

Livet har givit mig en älskad familj och kära vänner och så mina hundar. Jag är ju aktiv i kyrkan också och har haft mina åtaganden där. Medlemsmötessekreterare, Insideledare (barngrupp), söndagsskoleledare (barnen), Awake - haft ett par samlingar för ungdomarna. Kören är något som jag ser fram emot varje gång. Älskar sång och musik och älskar även att sjunga. Det är en utmaning att sjunga altstämman också, men otroligt roligt. Stämman i sig passar nog min röst bättre än sopranstämman, men det är knivigt att sjunga altstämman av och till. Men jag kommer hem efter varje körövning och varje gång vi har sjungit och är glad, gladare, gladast inom mig.

Hur allt blir nu när jag börjar på Psykologprogrammet i Uppsala, beror på hur det fungerar. Krävs struktur för att få till detta. Men struktur mår alla bra av!   

Lördagen den 17:e december gick julfonserten av stapeln. Alla åldrar representerade! Det var kören, barnsång, ungdomssång, drama (barn och ungdom och någon enstaka vuxen) och julstämning till max. Kören var något mindre storlek än vanligt. Männen var mer välrepresenterade och något färre damer, jag var ensam altstämma (förutom att körledaren sjöng altstämman där hon stod och dirigerade = skönt). Publiken bjöds på en helt underbar blandning av underhållning. L och M och A-S, har arbetat hårt för att få till det. (Barnledare, söndagsskoleledare och körledare!)

Ovan ser ni en blandad mix av foton från fonserten. De två sista visar den enda som har fyllt tio år under år 2011 och det är min strålande vackra och duktiga dotter, Engla, som fick sin Bibel (som alla som fyllt tio under ett år får) och läste julevangeliet så duktigt!

År 2011 har för familjen varit ett lite småjobbigt år men även ett underbart år. En mix. Är det inte så livet är? En mix mellan det roliga, goda och det jobbiga, men utvecklande mindre goda. Allt som sker i livet kan man välja hur man hanterar och jag har absolut inte hanterat allt under 2011 på ett jättebra sätt. Men tillräckligt bra. Ibland måste man få vara tillräckligt bra. Man måste inte vara jättebra alltid. Så när jag blickar tillbaka på mitt år så har det gett mig mycket och utan min underbara familj så skulle livet inte ha varit vad det är idag. Utan underbara vänner som de jag möter regelbundet i kyrkan skulle det inte vara detsamma! Jag är så tacksam för min familj, för mina vänner i kyrkan och övriga vänner. Vilken Gud vi har som leder oss genom allt, svårigheter såsom glädjestunder och gör allt till det bästa!

Välkommen till Vallhovskyrkan i Sandviken imorgon lördag kl 16.00 Då ska vi ha julfonsert (fest+konsert). Kören sjunger, barnen sjunger och solister sjunger. Julevangelium, drama mm.

Återigen välkommen.

Vi närmar oss slutet av 2011 och jag har snart slutfört den första terminen  av tio på Ämneslärarprogrammet. I början av december fick jag två besked.

1. Skriv klar din roman på Västerbergs Folkhögskola: Jag är en av 18 som har kommit in på denna distanskurs. Lärare: Hans Carstensen! Jag ser fram emot kursen och hoppas verkligen att jag ska få igång skrivandet igen. Föremål för skrivandet är troligen "Stellastoryn".

2. Högskolestudier: Jag sökte Psykologpgrogrammet i Uppsala i första hand. Franska II med didaktisk inriktning i andra hand. Jag kom in på Psykologprogrammet. Efter att ha diskuterat lite snabbt med familjen, bekräftat att det var ok för dem, så tackade jag ja och väntar nu på att den 27e skall komma. Då går det andra urvalet av stapeln.

I ett år framåt har jag alltså både studier och bokskrivande på schemat med deadlines och allt.  Men ingen franska. Kommer att sakna franskan, men skall fortsätta läsa böcker på franska och försöka hålla språket aktivt. "Stellastoryn" har jag några idéer om. Men jag vet inte riktigt hur jag skall göra, än. Blir väl lite "pennan tänker" kan jag tänka och lite vanlig enkel flödesskrivning för att få fram idéerna.

Gud har på ett alldeles speciellt sätt ordnat allt till det bästa ännu en gång.

1. Jag hade inte riktigt kunnat börja på psykologprogrammet i höstas av olika orsaker.

2. Någon kontrollerade utskrivna slutbetyg. Mitt hade blivit felaktigt utfärdat. (Det var lite mer än ett år sedan jag blev klar. Det var inget fel eg. men jag kunde plocka bort ett ämne som sänkte snittet från slutbetyget och sätta över det på ett samlat betygsdokument). Det åtgärdades och jag fick bättre snitt. Då hade jag redan ansökt ännu en gång till psykologprogrammet.

3. Jag har under tiden fått en erfarenhet av att studera på franska och har även förbättrat franskan, samt börjat våga prata mer och mer.

4. Läget är stabiliserat så att jag nu faktiskt kan börja på Psykologprogrammet.

Det finns inga ord för hur tacksam jag är för mitt liv.

Nu var det länge sedan det skrevs i denna blogg. Detta beror på att jag studerar och det gör jag mestadels på franska, vilket tar mer tid än vad jag hade tänkt mig. Mais c'est drôle aussi! (Men det är roligt också!)

Jag har skrivit lite dikter nu och då. Just nu har jag funnit att mitt tema är lite "snårskog" och mörker som lockar men ljuset som ändå vinner. Jag skall försöka hålla det temat igång på olika sätt. Får se om jag får till en diktsvit.

Skrivandet slutar jag inte med. Jag har anmält mig till "Skriv klar din roman" för att återigen få deadlines att gå emot i mitt skrivande av "Stellastoryn". Jag har idéer och dessa avslöjar jag inte här! :-D Men jag har idéer att gå på.

Nu är det natt och jag avslutar med att lägga in ett par dikter här.

Dubbelhet

I svart rock står
du där och lockar med ett vackert insmickrande leende     Du säger kom     du
skall se att allt blir bra    bara kom får du se       Du blinkar med ena ögat
    Jag går närmare dig      Du ler varmkyligt     Jag stannar till     Bredvid
mig hör jag en röst     Den säger stanna stanna med mig och du blir trygg    
Värmen sprider sig i kroppen och jag vet   jag vet   någonstans därinne    att
det är hos    Dig jag skall vara     Du står där i svart rock     ler vackert
och säger lyssna inte kom till mig så skall du få smaka på trygghetens vatten
och jag tar ett steg framåt      Känner en varm hand på min axel   hör rösten
  följ mig till trygghetens boning    följ mig och du är trygg     Jag famlar
efter dig i mörkret och du leder mig rätt      Du kommer mot mig i din svarta
rock    ditt leende växer och du säger kom kom till mig trygghetsvätska får du
här den är din att dricka    du behöver bara dricka och du blir trygg     
Känner en famn hålla om mig och kärleksvärmen fyller min kropp      Jag vänder
mig om och ser dig och dina ögon liknar lampor som lyser upp i mörkret och jag
ser vägen     
Vägen till tryggheten.

Mörkerbrott

Springande steg
i den
svarta skogens månljus
och de närmar sig
hastigt en
aningslös

Kvistar som bryts under
springande barfortasteg
och
vinden som viner
i tystnad och vinler

En aningslös vindens

vinande hör barfotastegen
närmar sig i takt med
kvistarnas
kvistbrott

Vänder sig aningslöst
för att se och månljuset
lyser
upp Mörkrets mörker
och det slår till hårt brutalt

Slår till och ryter
skriande
vrål genom nattens mörker
Det skär i öronen i hjärtat
som
slits itu småpartiklar

Springande steg tystnar
och kvistarna läggs på

plats döljer det mörkaste
mörka Vinande vind mojnar

En aningslös
ser mörkret
i vitögat och slår ifrån sig
ser månljuset försvinna
och
solen ta vid skiner

Det ljusnar i horisonten
Jag ser

Snårlikt

Snåren korsas av
springande ben
Knakar i kvistarna som möter
springande skosulor


Snåren osynliggör vad
som ligger bakom

Viskande vindar
möter
trädkronor och höstlöven
rasslar tasslar prasslar

Under
skosulor
Över huvudet

Ögon som stirrar bakom snåren
och en röst
som viskar
Kom Kom

Hukar mig ned bakom snåret
kikar
mellan kvistarna på de
stirrande ögonvitorna

Kroppen huttrar till
darrar
Kom kom jag ger dig allt du vill ha
Den kalla nakna rösten
skär igenom snåret
når mina öron jag backar och blundar

Sväljer den
icke existerande
saliven som torkat till i min mun
Blundar och kvider
inom
mig själens rop
Hjälp mig Möt mig Vägled mig

Värmen
fyller min kropp från
tår till huvud fyller den med
trygg värme


Armar sluter om mig håller om mig
Var inte rädd jag är med
dig
Jag vänder mig om tar emot din värme
Du ler och säger
Jag
älskar dig mitt Barn

Hon sträckte ut armarna ovanför sig och gav ifrån sig ett ylande läte. Lät varje muskel i kroppen spännas. Vände sig om och tittade på den bruna kalufsen på huvudkudden på den andra sidan dubbelsängen. Log. Blinkade några gånger och kände en tår som ville tränga fram i ögats innerkant. En glädjetår och hon tittade på honom igen. Han ... låg avspänt snusande. Leendet från igår kväll vilade kvar över hans mun och hon strök sitt pekfinger över han överläpp, hans underläpp och stannade på mitten av underläppen. Hon kröp närmare honom. Gav honom en lätt puss på munnen.

   "Jag älskar dig ..." Hon gav honom ännu en puss, på pannan. "... och allt du står för ..." Fingrade på segerkorset som satt i en silverkedja runt hans hals. En gång i tiden var det han ... mannen som låg bredvid henne ... som hade räddat henne ifrån fördärvet ... alkoholfördärvet. Om han inte hade kommit hennes väg ... Hon blundade och såg sig själv blåslagen, blodig ... rös till ... En gång i tiden mindes hon knappt sitt namn på morgonen när hon vaknade. Än mindre mindes hon namnet på männen hon vaknade bredvid. Han mumlade ohörbara ord bredvid henne ... och han log ...

****

Jag har av privata orsaker inte skrivit mycket alls i sommar. Men jag var till Sundsvall och Stigsjön tillsammans med kyrkans kör och sjöng 13e och 14e augusti. Den 14e var det i Sundsvalls pingstförsamling. Jag läste fyra dikter där som är relativt nya. Min mor satt i publiken.

Vägen

Jag går utmed en väg   ramlar   får ett skrubbsår   du plåstrar om mig   och
ler   Jag gråter och är rädd och   skakar   som ett asplöv   du tar upp mig i  
ditt knä   vaggar mig trygg   i din famn   Jag går vilse i skogen   söker   utan
att finna   du visar vägen   säger   här   lilla barn   Jag sitter fången   i
mig själv   du låser upp   bojan   snaran   ser på mig   och säger  
Du är fri

**************

struptag

repet slår en knut kring bultande livspump
drar åt tills musklerna domnar skär av senor

till platt fall med skelettets alla delar spretande

han knyter upp knuten pumpar kraft i kroppen
löser upp knut efter knut tar sena efter sena
sätter ihop dem med spretande skelettdelar

lyfter av dig stenbumlingar befriar dig från bojor

och du flyger   fri som en fågel

*****

dödsskuggan

i mörkrets håla
dör pulsen ut
i orkanens öga  
blir allt
stilla
lugnet före stormen
lägger sig
orkanen slår till
välter
omkull
allt

i mörkrets håla
söker du mig
i orkanens öga
ser du min
själ
lugnet före stormen
du ger tro
orkanen slår till
du bär
mig
då

***************

MOLN

Gråheten faller i brunhetsjord
Svärtar våra
själar
Målar oss svarta
Tömmer oss på liv

Svärtar innandömet av
själen
Målar smärtans toner
Livet strider dig emot
En strimma ljussken

Målar rödhetsvärme pulserar
Emot mörkrets makter
Sänder du
ljuset
Ger oss livet åter

N: Psssst ...

J: Va?
N: Psssst ...
J: Ja, det hörde jag ... vaddå pssst ...

N: Har du inte glömt mig?

J: Nä ... jag glömt nänä ... du är förpassad!!! Glömt har du nog gjort själv!
N: Inte kan väl du köra bort mig, det är du för vek för.

G: Allt förmår du i Mig som ger dig kraft.

J: Va?
N: Inte kan väl ...

J: Det var inte dig ... tyst ... vad sa du Gud?

G: Allt förmår du i Mig som ger dig kraft.

N: Äsch! Tror du på den där smörjan???? Är du sinnessjuk eller?
G: För den som är i Kristus finns ingen fördömelse.

J: N, skulle det vara sagt att av en vän det där eller?

N: Klart det är!

J: Så vänner springer omkring och kallar sina vänner sinnessjuka för att de tror något annat än du?

N: Men det är ju det ... det säger jag av kärlek ...

G: Älska dina fiender ...

J: Ska jag älska N?

G: N är inte en vän, eller fiende. N kan inte göra varken för eller mot dig, det du inte gör själv. N är helt beroende av dig. Utan dig har N ingen glöd.

J: Hmmm ... det ligger något i det du säger ... du G.

N: Äsch G ljuger fattar du väl.

J: Men du N. Om du klarar dig själv, varför tvingar du dig på mig då?

N: Vaddå menar du?

J: Jag tänker inte diskutera med dig, du är en lögnare. Jag behöver inte dig, det är du som behöver mig. Gud ge mig sinnesro ...

G: Den är dig given! Min frid ger jag dig! Frid som övergår allt förstånd!